161022 Patrik Andersson poserar fšr ett portrŠtt den 22 oktober 2016 i Malmš. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRN / kod PA / 91506

En av Europas stora ligor har knappt lämnat Kindergarten jämfört med de andra giganterna. Medan den högsta engelska divisionen, i dag Premier League, startades 1888 och de i Italien och Spanien drog igång de sista åren av 20-talet dröjde det ända till 1963 innan Tyskland, då Västtyskland, fick sin Bundesliga.

Faktum är att den dåvarande andra halvan av Tyskland, Östtyskland, hade en rikstäckande högsta division redan från 1949. Detta medan Västtyskland envist fortsatte med diverse regionala ”Oberligor” där de respektive mästarna sedan fick spela om tyska mästerskapet.

Redan på 1920-talet hade det höjts röster för en ”Reichliga”. På 30-talet fortsatte debatten, men då kom Adolf Hitler och andra världskriget mellan, och det var först efter att Västtyskland kommit på fötter igen som makthavarna kunde enas. Man kom fram till att minuset i att färre klubbar skulle få spela på högsta nivå skulle uppvägas av att dom klubbar som gjorde det skulle bli bättre.

Det relativa misslyckandet i VM 1962 gjorde att beslutet om en Fußball-Bundesliga med start säsongen 1963/64 till sist klubbades.

46 klubbar ansökte om att få vara med men bara 16 fick ja. Man gick efter hur klubbarna presterat den senaste tioårsperioden, med extra vikt i säsongen 1962/63. En som nobbades var Bayern München, de ansvariga för Bundesliga ansåg att det räckte med en klubb från München och den tog TSV 1860. Bayern hade då ”bara” kommit trea säsongen innan.

Den första upplagan vanns av 1. FC Köln, en klubb som sedan blev dominanten i den första fasen av Bundesliga. Men Bayern München och Borussia Mönchengladbach, som båda hade valts in 1965 växte snabbt i styrka och båda blev på 70-talet även Europeiska storklubbar. 1966 blev Borussia Dortmund den första tyska klubben att vinna i Europa, dåvarande Cupvinnarcupen. Detta parallellt med att det tyska landslaget blev bäst i världen och stora åskådarmassor strömmade till nybyggda storarenor.

1979/80 nådde tysk klubbfotboll en första topp när samtliga semifinallag i Uefacupen (nuvarande Europa League) var västtyska. Spelare som Franz Beckenbauer, Wolfgang Overath, Gerd Müller, Günter Netzer stannade alla i Bundesliga trots lockrop från de största ligorna. I något fall, som Kevin Keegan, kom till och med fixstjärnor inflyttande till Tyskland, i detta fall Hamburg. Man kunde kort saft leva med att några tyska stjärnor rest motsatt väg.

Allt hade varit frid och fröjd om det inte varit för ett antal skandaler. Den första inträffade redan under den andra säsongen, 1964/65. Den färska ligan hade satt strikta regler för hur höga löner som fick betalas ut. Dessa var vanligen bara en tiondel jämfört med vad en landslagsspelare fick av det västtyska förbundet. Hertha Berlin, isolerade i vid tiden oattraktiva Väst-Berlin, lockade spelare med svarta löner. När det kom fram kastades klubben ut ur ligan mitt i säsongen.

Den stora skandalen inträffade mitt i den första tyska framgångsvågen på klubbsidan, säsongen 1970/71. Återigen var Hertha Berlin inblandade. Spelare från den klubben hade utlovats pengar från streckkrigande Armenia Bielefeld. Samtidigt hade Kickers Offenbach försökt ”motivera” samma Hertha genom att erbjuda laget 140 000 D-Mark.

Den sjätte juni 1971 avslöjades affären av Horst-Gregorio Canellas, president i Kickers Offenbach. Canellas hade bjudit in lokala medier till sin egen födelsedagsfest för att komma med det smaskiga besked som sedan skakade Bundesliga i åtskilliga säsonger. Något som gjorde affären extra delikat var att även storklubben Schalke 04 visade sig inblandad.

På 1980-talet blev ligans stora belastning att huliganismen importerades från brittisk fotboll. Ett tag var problemen så stora att det diskuterades att införa regler om endast sittplats och kraftigt höjda biljettpriser, alltså motsvarande det som hände i England bara några år senare. Dessutom flyttade spelare som Lothar Matthäus, Jürgen Kohler och Thomas Hässler till Italien, allt samverkade till sjunkande publiksiffror för en liga som innan detta hade aspiration på att bli den populäraste i Europa.

Detta hände istället på 1990-talet. Att Tyskland hade enats och några DDR-klubbar kommit från 1991/92 påverkade inte intresset nämnvärt, möjligen negativt. Det visade sig snart att klubbar som Hansa Rostock och Dynamo Dresden (mästare tio gånger i DDR) inte klarade konkurrensen.

Men landslaget gjorde ständigt god PR för den inhemska fotbollen och såväl Borussia Dortmund (Champions League 1997) som Schalke 04 (Uefacupen 1996) och Bayern München (Ueafcupen 1997) visade att ligan höll hög europeisk klass.

Nya arenor, en proffsigare ligaorganisation, mer av TV-sändningar, allt samverkade till att Bundesliga nu ständigt växte såväl ekonomiskt, publikmässigt som sportsligt.

De allra senaste åren har tyska klubbar inte nått hela vägen i Europa. Men så sent som 2013 möttes Bayern och Borussia i den första heltyska finalen i Champions League. Bayer Leverkusen (final Champions League 2002) och Werder Bremen (final Europa League 2007) är andra klubbar som visar att Bundesliga förtjänar en ranking bland de största.

Periodvis har röster höjts för att Bundesliga skulle vara DEN starkaste eller åtminstone jämnstarkaste ligan. I publik är man ständigt störst. 2018 hade Bundesliga 44.000 i genomsnitt på matcherna, Premier League nådde som jämförelse 38.000. Samma säsong, 2017/18, hade tio klubbar i Bundesliga mer än 40.000 i genomsnitt.

Bland dessa fanns Leipzig, den stora omskakaren i Bundesliga. Ligan har visserligen visat upp starka uppstickare även i modern tid, som Hoffenheim och Wolfsburg. Men Leipzig sticker ut på flera sätt. Dels finns man i det gamla öst, men framförallt har ägandet av koncernen Red Bull, och att Leipzig delvis köpte sig upp i ligasystemet har provocerat många.

För oss svenskar fick dock Leipzigs framgångar med sig att en svensk åter hamnade i det absoluta rampljuset, Emil Forsberg. Innan Forsbergs starka säsong 2016/17 fick man gå tillbaka till Patrik Anderson i Bayern München i början av 2000-talet för att hitta en svensk med så central roll i Bundesliga.

Andersons insats när Bayern tog titeln 2001 är den största enstaka största i ligans historia. Inför sista omgången behövde Bayern ta en poäng för att hålla undan för Schalke 04 om dessa vann sin match. Det gjorde Schalke men eftersom Bayern hade 0-0 mot Hamburger SV var man ändå vinnare. Då gjorde HSV mål i matchminut 90. Bayerns sattes inför att satsa allt framåt. I stopptidens sista sekunder fick man en frispark. Som Patrik Andersson satte. Hans första och enda mål i Bayern. Tala om att skapa ligalegendstatus på ett effektivt sätt.