you'll never walk alone
110315 Fotboll, UEFA Champions League, Bayern MŸnchen - Inter: Yuto Nagatomo, Inter, med fana fšr att visa sitt stšd med Japan. "You«ll never walk alone". © BildbyrŒn - Cop 39 SWEDEN ONLY

Historien om ”You’ll Never Walk Alone”

”Jag var på matchen och hörde alla sjunga den och tänkte:”Bloody hell, dom sjunger min låt. Fantastiskt”.

Gerry Marsden minns i tidningen Independent första gången som han upplevde ”You’ll Walk Alone” som allsång på Anfield. Datumet var 19 oktober 1963, motståndare var West Bromwich Albion.

Liverpool hade precis kommit tillbaka till dåvarande First Division. I regi av Bill Shankly var klubben på väg uppåt efter nästan tio förnedrande säsonger i tvåan.

Samtidigt gällde Beatlemania. The Beatles började erövra världen som anförare av en popvåg som, döpt efter floden som rinner genom Liverpool, fick etiketten Merseybeat.

Även band som The Searchers och Gerry Marsdens eget Gerry And The Pacemakers nådde långt utanför Liverpools gränser. Hamnstaden vid Merseys utlopp hade återuppbyggts efter det andra världskrigets bombräder. Ekonomin blomstrade under några decennier. Nu gick även populärkulturen på export. Fotbollen ville följa därnäst.

De ansvariga på Anfield hakade på och en inhyrd discjockey brukade från den hösten spela de aktuella hitlåtarna på Topp 10 och läktarna sjöng med. När det lokala bandet Garry And The Pacemakers ”You’ll Never Walk Alone” klättrade på listan blev nyhetens behag extra stark. Låten uppskattades snart av den mest hängivna sektionen på Anfield, ”The Kop”.

Låten blev etta på den engelska topplistan 29 oktober 1963. Men redan veckorna innan det hade versionen av en amerikansk musikallåt tagits upp som Anfields egen. 1965 var den så etablerad som Liverpools låt att BBC:s expertkommentator Kenneth Wolstenholme innan FA-cupfinalen på Wembley mot Leeds United kallade den för “Liverpool’s signature tune.”

Snart hakade Celtic i skotska ligan på. Därefter klubbar i övriga Europa. Fotbollen hade på ett märkligt sätt fått sin favoritsång, sin hymn. Trots att den saknar egentlig refräng. Trots, eller troligen tack vare, att den helt saknar kopplingar till sporten fotboll i sig.

Låtens väg till Anfield är lika märklig som dess genombrott där. Den har sitt ursprung i Broadwaymusikalen ”Carousel” från 1945. I musikalen dör karaktären Billy Bigelow tårdrypande i sin hustrus armar efter ett misslyckat rånförsök i en stad på Maines kust. En kusin till hustrun sjunger då från scenen ”You’ll Never Walk Alone”, ett verk av kompositörerna Richard Rodgers och Oscar Hammarstein. För sången på scenen stod Christine Johnson i sitt livs roll.

Fixstjärnan Frank Sinatra skulle egentligen ha spelat rollen som Billy Bigelow. Det blev aldrig så, men Sinatra gjorde en inspelning av låten som blev den första utöver scenversionen och med Sinatras version på stenkaka blev den populär även i Europa.

Det var i samband med två av fotbollens största tragedier som låten lyfte från hymn för primärt Anfield till något som omfamnar hela fotbollsvärlden. Första gången efter en förödande läktarbrand under matchen Bradford City – Lincoln på Valley Parade i Bradford 1985. Efter branden, som tog 56 supportrars liv, gjorde Marsden en ny version för att samla in pengar till offrens familjer.

Fyra år senare fick han sorgligt nog åter kliva fram i en motsvarande roll. Den här gången i samband med hans egen favoritklubb Liverpool FC.

Den 15 april 1989 omkom 96 Liverpoolsupportrar i samband med FA-cupsemifinalen mot Nottingham Forest på Hillsborough i Sheffield. Efter tragedin blev ”You’ll Never Walk Alone” balsam för såväl nära sörjande som de som i första hand ville visa sin respekt.

Första gången skedde det senare bara fyra dagar efter katastrofen.

1989 möttes Liverpool och lokalrivalen Everton i den engelska FA-cupfinalen. Matchen hade mycket väl kunnat ställas in som följd av Hillsboroughkatastrofen. Istället vände finalen till en manifestation till fotbollens positiva styrka, inklusive att Marsden sjöng låten på plats.

2005 mådde staden Liverpool som helhet betydligt bättre. Men fotbollens Liverpool upplevde inte samma högkonjunktur. Liverpool hade inte vunnit ligan sedan denna bytte namn till Premier League. Placeringarna räckte i bästa fall för att få spela Champions League. Titlar i den inhemska Ligacupen liksom i Ueafcupen 2001 hade varit de få höjdpunkterna under ett och ett halvt decennium.

Då kom ännu en hörnsten i mytbildningen av ”You’ll Never Walk Alone”. Efter att ha varit osynliga så länge var Liverpool den 25 maj 2005 åter i rampljuset. Man spelade final i Champions League på Atatürkstadion i Istanbul. Men Liverpool såg ut att skickas bryskt tillbaka till skuggan. Efter 45 minuter ledde Milan med 3-0.

På väg ut i spelargången till den andra halvleken insåg spelarna den energikick som de senare berättade var avgörande när de vände matchen: de hörde hur halva arenan stämde upp i den mest passionerade versionen av ”You’ll Never Walk Alone” som de upplevt.

Efter det vände Liverpool till först 3-3 och sedan vinst på straffar. Som det brukar gå till i filmer. Eller i Broadwaymusikaler.

Liverpoolsspelaren Jamie Carragher skriver i sin självbiografi: “ Den sjöngs på ett långsamt, dystert sätt, nästan som om den sjungs som en psalm.” 50 år tidigare hade låtskrivarna Hammerstein och Rodgers 50 år jämfört låtens effekt med den många får av psalmer.

Några som spelat in “You’ll never Walk Alone”: Frank Sinatra, Elvis Presley, Judy Garland, Doris Day, Ray Charles, Nina Simone, Shirley Bassey, Barbara Streisand, Patti Labelle, Jackie Wilson, Gene Vincent, Aretha Franklin, Johnny Cash, Mario Lanza, Cilla Black, Richard Thompson, Chet Atkins, Dean Martin, Placido Domingo, Glen Campbell, Bob Dylan, Louis Armstrong, The Isley Brothers, Slade, Rolf Harris, Wah!, Billy Eckstine, Perry Como, The Righteous Brothers, Led Zeppelin, Dionne Warwick, Tammy Wynette, Eric Clapton, Jimmy Durante, Olivia Newton John, The Dave Clark Five och Paul McCartney. Låten har också förekommit på album från Pink Floyd och Status Quo, men då som inspelad läktarsång.